Sex ger cancer

Gör så. Ät så. Träna så. Gå så. Sov så. Snart får vi inte välja hur vi ska ta oss in genom en dörr.

För en studie från ett universitet i England visar att mycket sex bland män kan ge prostatacancer. När kan någon komma fram med en livsstil som inte är farlig?

Varannan vecka blir vi ju bombarderade med tips och råd om att vi ska leva på ett sätt, och varannan vecka blir vi bombarderade med tips och råd om att vi ska leva på ett annat. Ochnu vet vi alltså att det är farligt med sex.

Så från och med nu så ska man äta hemmaodlade grönsaker, springa i skogen 30 minuter om dagen, arbeta omväxlande och inte sitta stilla (absolut inte framför en dator) och ha sex en gång i månaden.

Men seriöst. Vill vi ha ett 95-årigt roligt liv eller ett 96-årigt tråkigt? Om inte jag missminner mig så är det farligt att vara olycklig också.

Så chansen är nog större att dö av att vara orolig och olycklig än av att bryta mot livsstilsreglerna.

Ny ed fick avläggas!

För säkerhetsskull sägs det.

Det var som världen befarat. Barrack Obama fick svära eden igen eftersom han sa orden i fel ordning under installationen.

Men experterna redan vid felsägningen att det inte spelade någon roll att han bytte plats på ett ord. Han skulle ändå vara president.

Men nu valde man att han skulle svära eden igen, vilket kanske var ganska smart.

För säkerhets skull.

Obama på sin vakt när eden lades

Världen står på tröskeln till en ny era. Barrack Obama har tillträtt som president, och han har överlevt installationen. Ingen har skjutit honom. Än.

För visst finns det ett stort hot mot Barrack Hussein Obama. Presidenter och andra kända personer har blivit mördade vid offentliga tillställningar. Så säkerheten kring installationen var ju givetvis enorm.

Jag följde personligen installationen från ca 17.20 svensk tid, och tyckte att det var en trevlig tillställning. Tempot var lagom högt – inget mot sega Sverige där vi ska ha paus mellan varje talare eller händelse.

Vice-precidenten Joe Biden svor sin ed utan ett enda fel. Han talade tydligt och utan minsta tecken på nervositet.

Så skulle Obama lägga sin ed. Han började med att vara för snabb och avbryta, då chefen för högsta domstolen inte hann säga klart första delen.

Sedan kom vi till andra delen i eden. Obama var verkligen på sin vakt, för när chefen för högsta domstolen sa eden märkte han att det saknades ett ord, och stannade! Jag trodde då att han glömt bort sig i alla ord som han skulle säga, men så verkar det inte ha varit. För John Glovers Roberts, som läste upp eden, glömde ett ord och vimlade bort sig lite grann i eden.

Men det redde upp sig och Obama tillträdde som president, någon gång kring 18.05 svensk tid, trots att han under vimlet ändrade ordningen på eden. Enligt konstitutionen ska dock den gamla presidenten avgå klockan 18.00 svensk tid, vilket gör att under 5 minuter så fanns det ingen president? Eller var Obama president redan innan han svor eden?

Så kom, för många, själva höjdpunkten. Det första talet av Barrack Hussein Obama som världens mäktigaste man. Och han talade som när han vann valet, utan att titta ner i sina papper. Han talade med självfötroende, pondus, hopp och på ett förtroendegivande sätt. Att inte titta ner i sitt manus tycker jag ger respekt.

För även om han har rullande TV-skärmar så visar det att man har självförtroende. Andra tittar ner, trots att de inte behöver det.

Det var ett tal som jag inte tyckte var något speciellt. Men det var välregisserad och innehöll en del starka delar:

”To those leaders around the globe who seek to sow conflict, or blame their society’s ills on the West – know that your people will judge you on what you can build, not what you destroy. To those who cling to power through corruption and deceit and the silencing of dissent, know that you are on the wrong side of history; but that we will extend a hand if you are willing to unclench your fist.”

(översatt: ”erat folk dömer er på det ni kan bygga, inte vad ni förstör [...] vi kommer att räcka en hand om ni är villiga att öppna era nävar”) 

Detta var det som drog min uppmärksamhet mest. Helt sant, och väldigt välformulerat.

Är vi på väg mot en ny och bättre tid? Jag tror det. Jag tror framför allt att det amerikanska folket ser ett ljus i tunneln, och kommer att bli starkare. På ett, för en gångs skull, bra sätt.

Skydda oss mot kontokapning… Snälla?

Jag ska börja blogga mer. Igen. Jag har lovat det förrut, men nu ska jag verkligen försöka. Det är kul. Så nu är cirkusen i gång igen.

Med det menar jag att jag är tillbaka. Men också att pengar försvinner från svenska folkets konton.

Konton länsas varje dag, men nu har en kändis blivit av med pengar och då blir det givetvis uppmärksammat. Och just av den anledningen så tänker jag också uppmärksamma detta.

Det finns många olika sätt att kapa ett konto. Jag tror att vi kan skydda oss från att bli av med större summor pengar på ett ganska smidigt sätt – ha aldrig mer än 5.000 på ditt konto som du kan ta ut pengar med kort på. Det garanterar att du kan bli länsad på max 5.000 kronor. Så fort ditt konto når den gränsen är det dags att föra över pengar till ett sparkonto.

Om du vill ta ut större summor än dessa 5.000 så får du gå till banken, eller ha dubbla kort. Många butiker hanterar inte ens så stora kontanter, så det spelar inte någon större roll om du skulle behöva använda kort nummer 2 för att betala en TV eller något annat dyrt. Butikerna brukar lösa detta genom att skicka med en faktura istället.

Hasse Aro

Hasse Aro hade inte tänkt på detta när han i fredags upptäckte att han blivit av med 17.000 kronor. Först tänkte han ”Oj, vad mycket jag gjorde av med kring jul” men det var fel. Liksom många andra som kanske inte har full koll på pengarna på kontot.

I framtiden skulle jag vilja se övervakningskameror vid bankomater. Detta kan ses som en omöjlig uppgift i både praktisk och ekonomisk, men främst moralisk synvinkel. Är det rätt att bevaka människor på detta sätt?

Om det är vad som krävs för att stoppa brottslighet så tycker jag det. Men samtidigt tror jag att vi måste vara stenhårda så att vi inte helt plötsligt övervakar allt i vårat land. Det är lättare hänt än vad vi tror att plötsligt hamna i ett Big Brother-samhälle.

Men jag har inget att dölja. Det enda jag oroar mig för är att en ny bransch inom brottsligheten kommer att skapas. Utpressning via övervakningsfilmer som hamnat i fel händer. Det finns faktiskt folk som har något att dölja. Inte för polisen eller samhället, men för sina respektive, vänner, arbetskamrater och familj.

Men grundproblemet kvarstår. Bankerna har hand om våra pengar. Vi litar på bankerna. Kan vi det?

Förbjud kasettkopiering!

Nu har förslaget till den nya IPRED-lagen lagts fram, och enligt aftonbladet ser det ut att bli en ganska mild lag.

Jag fildelar. Det erkänner jag, och många med mig. Men jag känner mig ändå inte alltför tjuvaktig. Innan jag lärde mig att ladda ner från Internet, så köpte jag aldrig musik eller film. Jag hyrde någon gång i bland, och gick på bio någon enstaka gång. Men efter att jag började ladda ner har jag fått upp ögonen för annan musik och film än vad jag lyssnade och tittade på då.

Och då och då så köper jag en skiva. Trots att jag redan laddat ner den olagligt.Vad jag vet så är jag inte den enda som upptäcker musik på olagligt vis, för att sedan köpa lagligt.

Givetvis finns det nu två synvinklar att se detta från, som alltid. Artisterna förlorar pengar på att folk laddar ner i stället för att köpa. Och detta ligger det givetvis någonting i. Om man laddar ner i stället för att köpa skivan så går ju inga intäkter till kreatören.

För två veckor sen såg jag en intervju med Michael Parkinson, som nyligen slutat med sitt TV-program Parkinson. Han berättade att han aldrig ansett sitt uppdrag som programledare som ett jobb. Att underhålla en TV- och studiopublik genom att intervjua kända människor ansåg han som… tursamt.

Detta fick mig att fundera. Varför ska artister få betalt för sina fritidsintressen? Det är inte riktiga jobb. Nu för tiden kan vem som helst skriva en låt och publicera den på Internet. Vill man försäkra sig om intäkter, och visa det som gör en unik och duktig så får man anordna ett koncert och uppträda live. Det är det som ger den största kicken vad gäller musik.

När det gäller film får man förlita sig på bio, för det är ändå en speciell känsla att sitta i en biosalong. Om man tror att det inte går är det lika bra att satsa på teater.

Kopiering är av kasettband är okej, men inte CD-skivor?

En annan sak som jag diskuterade med min far för två veckor angående den här debatten är kassettbanden. När han var liten spelade man in LP-skivor på kasettband för att slippa köpa dem, och likaså med filmer som går på TV-n.

Filmer går hela tiden på TV-n. Jag vet att man har kodat vissa filmer för att man inte ska kunna spela in dessa, men det fungerar väl sådär.

Så varför tas det inte hårdare tag mot inspelning av filmer på TV-n och musik på radion?

Denna debatt kommer att fortsätta för min del, det känner jag. Detta var ett långt i från fullskrivet inlägg. Men längre blir tråkigt att läsa. Så… Fortsättning följer…

Skuldsatta svenskar

Nu får det fanimej vara nog.

Detta är en fras som jag förmodligen kommer att använda flera gånger i mitt framtida bloggande, men nu är det första gången som jag använder den.

Aftonbladet skriver i en artikel att svenskar är skuldsatta upp över öronen med hjälp av de enkla SMS-lånen. Med hjälp av dessa kan man låna tusentals kronor på bara en minut genom SMS.

Och detta upprör svenskar. De undrar varför det ska vara så lätt att få tag på pengar? Varför inte, frågar jag mig.

För hur kan man på något sätt klandra bankerna eller företagen som lånar ut pengar? Det är väl inte deras fel att folk är så impulsiva och dumma? Givetvis finns det unga personer som kan låna och skuldsätta sig, men jag förstår inte riktigt när dessa personer har förlorat den intelligens som de, förhoppningsvis, besuttit tidigare i livet. Jag skulle ha sagt nej till ett sånt här lån när jag var 15 år. De som är äldre har på något sätt lyckats förlora sitt förnuft. Kanske börjar det försvinna i tonåren och rinner sedan ut genom öronen, näsan och munnen mer och mer för varje år.

Jag kanske låter arg, och detta är väl ungefär den maximala nivån jag kommer ligga på vad gäller irritation i bloggandet. Men jag känner att i detta fall är det befogat.

Och jag klagar inte på de som verkligen behöver. Men de som ”bara måste ha den nya mobilen” osv. tål jag inte. Faktiskt.

Så länge bankerna har tydliga villkor vad gäller räntor, faktureringsavgifter, hanteringsavgifter etc. så finns det inte en chans att jag kommer köpa folks jämrande över deras impulsivitet och oförmåga att använda mer än 5% av planeringsförmågan.

Svenska folket: skärp er.

”Svenskar är bögar”

Som ni har längtat! Nu är jag äntligen tillbaka med dagens glada, sorgliga och sjuka nyhet!

Som ni vet så presenterar jag de tre nyheter som jag hittar under dagen, som jag tycker mest passar bäst in i de tre kategorierna glad, sorlig och konstig.

För att presentera det på ett sätt som de flesta gör ”börja tråkigt, avsuta roligt” så börjar vi med artikeln om sjukvårdarövningarna med grisar. Försvaret köper in grisar för att träna sjukvård på. Och det är väl inte så konstigt i sig, de är förmodligen ganska lik människan i många avseenden, men det är sättet som de gör det på som leder till uppmärksamhet.

De söver nämligen ner dem först, i omgångar för att få exakta rätt grad av medvetslöshet, för att sedan skjuta på dem med automatvapen. Sedan lär man sig att skilja på död och levande vävnad, göra rent sår och stoppa blödningar.

Jag har läst lite kommentarer till artikeln, och förstår att folk är upprörda. Detta handlar om grisar som skjuts levande för att hjälpa oss. Men de är trots allt nedsövda, och vaknar aldrig upp igen. De får aldrig reda på vad de har varit med om. Och syftet är ju att rädda människoliv på fältet med hjälp av kunskapen. Så frågan är om det är dagens sorgliga nyhet eller inte? Jag har i alla fall klassat den så.

Amerikas mest hatade familj

Så till dagens jävligt konstiga, skumma, sjuka eller äckliga nyhet (välj själva).

I USA har en familj bildat en egen kyrka som har avskyr homosexuella. Och sen pastorn Åke Green åtalades för sina uttalanden om homosexuella så avskyr de även Sverige. Vad kan man göra åt dem? Skratta, gråta eller brusa upp? Så länge det enbart är en familj, så är barnens rätt att själva få dömma människor det enda jag kan brusa upp över. I övrigt anser jag familjen aningen patetisk…

Och så kommer vi till den glada nyheten. En liten pojke lyckades med konsten att ramla över en nyckelknippa, villken trängde in i hjärnan. Men kirurger lyckades plocka bort nyckelknippan, som trängde in genom ögat, och den lille pojken kommer att bli helt återställd. Han får till och med behålla synen.

Är det bara jag som oroar mig för att skaffa barn..?

Höstens nyheter

Hösten har varit fylld med spännande och intressanta nyheter. Vi har varit med om sommar-OS och paralympics, finanskris, presidentvalkampanjer och andra val. Det största och mest betydande valet är givetvis det amerikanska presidentvalet där demokraten Barrack Obama, fylld av framtidshopp och drömmar, vann stort över republikanen John McCain. Detta kommer jag att blogga om senare, när det närmar sig tillträdelsedatum eller när det händer något annat på den här fronten.

Dessutom har vi mycket intressanta saker som hänt i Sverige. Vi har en ny VD för posten som tackar nej till sin lön på 900.000 kronor i månaden (men har en ganska bra fallskärm ändå), fildelningsdebatt, partisåpor, rättegångar och lite annat smått och gott.

Men jag vill inte hänga kvar och reflektera över dem, när vi har så mycket roligt att diskutera på olika nyhetssajter. Jag sitter just nu och läser på aftonbladets hemsida, och jag hittade precis en nyhet som alla svenskar kommer att skratta eller gå i taket över…

Hörs snart!

Bloggen tillbaka!

Hej alla!

Hösten har varit en upptagen och underbar tid. Jag har börjat plugga på distans för att, så mycket som möjligt, kunna umgås med min underbara flickvän. Detta är/var vår första höst tillsammans, och på något sätt har jag glömt bort bloggen.

Men nu är jag tillbaka. I alla fall ett tag. Hoppas jag. För man vet aldrig när nästa inlägg kommer. Jag har nämligen ändrat om lite i mina bloggregler.

Som ni kanske minns hade jag ett inslag ett par dagar där jag kategoriserade tre nyheter varje dag. Jag höll bara på i tre dagar med det, men ändå började det kännas som en press redan efter det andra inlägget.

Att känna sig tvingad att göra något förstör upplevelsen, vad det än är. Jag hade mina egna små mål att som minst skapa ett inlägg om dagen, plus ”dagens nyhet”.

Min tid som blir över verkar minska och minska, för jag har andra saker som fyller min tid. Därför tänker jag inte ens säga att ”jag klarar nog i alla fall ett inlägg varannan dag”, för jag har verkligen ingen aning.

Från och med idag kommer jag blogga när jag vill. Inte efter några bestämda scheman. Jag kan komma att blogga om små och ointressanta saker (som t.ex. en bortsprungen katt i Barcelona), eller helt och hållet missa eller strunta i stora saker (t.ex. Barrack Obamas tillträde).

Det viktiga för mig är att göra det när jag har lust, och kanske till och med strunta i det ett tag för att nästan ”längta” (lite starkt ord, men det är denna blogg värd).

Dock kommer jag att tala om när jag tänker avstå från att blogga på ett tag.

Hare gött nu. Även om vi kanske ses om en liten, liten stund…

/Magnus is back så att säga

Uppehåll i bloggen

Jag har nu bloggat ett par dagar. Men igår blev det inget, och inte idag heller. Och måndag till torsdag kommer jag att resa bort, vilket gör att jag inte heller då kommer kunna blogga.

Visst kan jag blogga via mobilen, men orka skriva en lång reflektion på mobilen!

Så jag återkommer på fredag! Och då har det hänt mycket under veckan… Hoppas jag. Jag kommer att skriva om den fredliga lösningen i Georgien, våra tre nya OS-medaljer och om rättegången mot den tyska kvinnan som erkänt morden på de två små pojkarna i Arboga. (OBS! Detta är vad jag hoppas på, inget av detta har hänt… än!)

Vi ses på fredag, folks!